Emmaboda pastorats

Instrumentalutbildning

för barn, ungdomar och vuxna

Målet är att bli en aktiv medlem i brassband, blåsorkester, big band eller ensemble.

Instrumentalutbildning

Emmaboda pastorat erbjuder undervisning i alla typer av blåsinstrument som förekommer i brassband, big band och musikkår samt slagverk. Undervisningen bedrivs i Emmaboda pastorats lokaler av välutbildade musikpedagoger med högskoleexamen, på eftermiddags- eller kvällstid.

Instrumentalutbildningen ger färdighet och möjlighet att spela med i ett brassband, storband, musikkår eller i någon ensemble. Utbildningen vänder sig både till barn, ungdomar och vuxna och målet är att bli en aktiv orkestermedlem.

Anmälan

Är du intresserad av instrumentalutbildning?

Kontakta:

Catarina Hermansson, kantor, brasspedagog och musikverksamhetsansvarig i Emmaboda pastorat

catarina.hermansson@svenskakyrkan.se

Instrumentuthyrning

Flera instrument finns, i mån av tillgång, att hyra hos oss i samarbete med Blåsinstrumentmuseum Småland.

Hyresregler

Hyrestagaren är skyldig att vårda instrumentet väl.

Förbrukningsdetaljer som t ex rörblad, ventilolja etc. betalas av hyrestagaren.

Hyrt instrument får inte utlånas till eller användas av annan än hyrestagaren.

Blåsinstrumentmuseum Småland ansvarar för normalt slitage på instrumentet. Handskas du däremot ovarsamt med instrumentet, eller om olyckan är framme, får du själv betala uppkommen skada. Förlust eller skada skall omgående meddelas och ersätts av hyrestagaren.

OBS! Blåsinstrumentmuseum Smålands instrument är INTE försäkrade! Ta kontakt med ditt försäkringsbolag och undersök om din hemförsäkring innefattar även hyrda instrument

Hyrtiden löper tills undervisningen avslutas. Om hyrestagaren avslutar sin undervisning ska instrumentet med tillbehör omedelbart återlämnas. Om så inte sker debiteras ytterligare hyra.

För vidare information, kontakta din lärare eller Catarina Hermansson

Börja spela/ta undervisning i Emmaboda pastorat!

Emmaboda pastorats instrumentalutbildning är en ideell musik- och instrumentalutbildning till självkostnadspris,  som drivs av ett aktivt utbildningsråd med hjälp av utbildade musiklärare. Målet är att alla som vill och har intresse ska få möjlighet att spela ett instrument inom Emmaboda pastorat.

Att spela och utvecklas tillsammans med andra är en viktig del i Emmaboda pastorats instrumentalutbildning, vilket ska resultera i att musikerna sedermera fortsätter sin musikaliska utveckling inom Emmaboda pastorat som musikant och/eller solist i en av kyrkans ensembler, big band eller orkester.

Förutom undervisning och spelningar har vi även mycket annat roligt för oss. Varje år anordnas en grillfest, då vi har kul och naturligtvis också spelar tillsammans.

Emmaboda pastorats orkestrar och ensembler åker ibland iväg på små konsertresor till andra kyrkor t ex på Öland. Varje år arrangeras en större övningshelg med avslutande konsert.

Undervisning:

För att kunna spela med i Emmaboda pastorats orkestrar och ensembler behöver man eventuellt undervisning på sitt instrument, därför finns en läroplan "36 veckor steg-för-steg in i blåsorkester" som följer det europeiska regelverket för instrumentalutbildning, specialanpassat för brassband, blåsorkester och big band.

Emmaboda pastorat är bland de första Sverige som tagit detta steg att själva driva instrumentalutbildning för blåsinstrument på europeisk nivå. Detta är särskilt intressant, eftersom man numera dessutom kan studera ämnet blåsorkester och även utbilda sig till blåsorkesterdirigent på högskolor runt om i Europa. Så märker man att det uppsving för blåsmusik som pågått i Europa under de senare åren, nu också är på väg eller redan börjat i Sverige med bl a stora blåsmusikfestivaler, kulturliv och i det arbete som sker inom instrumentalundervisningsarbetet.

Som nybörjare startar du din instrumentalutbildning enligt detta regelverk med musikalisk grundutbildning, utbildningsorkester och frivillig praktisk och skriftlig prestationsdokumentation.

Intagningen är beroende av de resurser i form av timmar, lärare, lokaler etc. som Emmaboda pastorat förfogar över. Antagningarna till instrumentalutbildningen kommer även att behandlas enligt det ansvar och efter den möjlighet pastoratet har att under pågående utbildning och efter avslutad utbildning bereda plats för och integrera den nya musikanten i Emmaboda pastorat. En välutbildad musikant kan spela sin instrumentstämma ca 60-70 år i en orkester och är därigenom en fast medlem i den musikaliska och kulturella gemenskapen.

Nybörjarkurs – Musikalisk grundutbildning – Utbildningsorkester

Varje hösttermin eller när en grupp är fulltalig startar Emmaboda pastorat en nybörjarkurs i blåsmusik med konceptet "36 veckor steg-för-steg in i blåsorkester"

Genom att förena spelglädje med grunderna i musiklära, rytmik, notläsning och blåsteknik får eleverna en bra bas för att spela blåsinstrument i orkester.

Avgift / Information

För avgifter och närmare information:

kontakta Catarina Hermansson

catarina.hermansson@svenskakyrkan.se

Några mål hos Emmaboda pastorats instrumentalundervisning är att

· ge barn, ungdomar och vuxna möjlighet att stärka sin självkänsla och tillit

· ge varje musiker möjlighet att hitta glädje i det egna skapandet

· fördjupa upplevelser och vidga uttrycksförmågan

· ge flera ingångar till lustfyllt lärande

· främja lusten att skapa

· ge en meningsfull fritid

· vara en mötesplats

· ge möjlighet till samarbete och att hitta gemensamma intressen

· ge förståelse för kulturens och musikens historia och roll

Instrument-presentation

Bleckblåsinstrument

Trumpet, Kornett, Flygelhorn, Valthorn, Althorn,  Eufonium, Baryton, Tenorhorn, Trombon, Tuba/Elbas

Trumpet

Trumpet har tillsammans med kornetten det högsta registret bland bleckblåsinstrumenten. En modern trumpet har vanligtvis tre ventiler och är stämd i Bess eller C, men det finns trumpeter med fler ventiler och med andra stämningar. Man brukar räkna med att trumpeten har ett tonomfång på cirka två och en halv oktav, men en skicklig trumpetare kan ofta spela toner inom ett större område.

Kornett

Kornett är ett bleckblåsinstrument som påminner mycket om trumpeten. Det finns ingen enkelt definierad skillnad, men munstycket på en kornett har en något mindre fattning än på en trumpet och blåsgången är konisk i stället för cylindrisk under en större del av sin längd. Klangen är något mjukare samtidigt som den har stor teknisk lättrörlighet. Kornetten uppfanns på 1800-talet och används främst i brassband men även inom jazz- och militärmusik. Kornetten var särskilt vanlig i den tidiga jazzen på 1910- och 1920-talen; många musiker som senare gjorde sig kända som trumpetare började sina banor som kornettister, däribland Louis Armstrong och Red Nichols.

En kornett är vanligtvis stämd i Bess, men det finns också kornetter som är stämda i C och Ess. En kornett stämd i Ess kallas ess-kornett eller soprankornett är vanlig i brassband.

Flygelhorn

Flygelhorn är en variant av bygelhorn som oftast är stämt i Bess. Flygelhornet är ett populärt musikinstrument inom jazzen som ett mjukare klingande alternativ till trumpeten. I storband ingår flygelhorn ofta i saxofonsektionen. Instrumentet används även i traditionell blåsmusik.

Ett flygelhorn har tre eller fyra ventiler och ett djupt munstycke. Somliga moderna flygelhorn är försedda med en fjärde ventil som sänker tonhöjden en ren kvart (liksom den fjärde ventilen på vissa eufonier, tubor och piccolotrumpeter eller trombonens ventil).

Flygelhornets namn kommer ursprungligen från militären. Det gav signal när anfallet skulle gå från ”flyglarna”.

 Valthorn

Ett valthorn (från tyskans Waldhorn) eller horn (på engelska: French horn, ej att förväxla med engelskt horn) är ett bleckblåsinstrument som utvecklats från det ventillösa jakthornet till signal- och posthornet. I dag används ventilhorn stämda i F och Bess.

Eftersom dessa två horn har något olika tonomfång och fördelar använder professionella musiker ett så kallat dubbelhorn som består av både ett F- och ett Bess-horn som delar på samma munstycke och klockstycke. Omkopplingen mellan F- och Bess-systemen sker med hjälp av en extra ventil.

Ventilerna manövreras med vänster hand. Höger hand sticks in i klockstycket, vilket påverkar intonationen, dvs tonhöjden. När man spelar används dock inte handen för att intonera, eftersom det inte blir tillräckligt finjusterat och väldigt opraktiskt, utan liksom gällande andra blåsinstrument används luften och läpparna för att hålla upp eller ner tonen.

Althorn

Althorn är ett bleckblåsinstrument.

Althorn stäms i Ess eller F, används oftast i brassband och utgör bryggan mellan kornetter/flygelhorn och lågbrasset (baryton, eufonium, trombon och tuba.)

Eufonium

Eufonium är ett bleckblåsinstrument. Det är tenormedlemmen i tubafamiljen. Liksom bastuban har eufoniet en borrning som ökar konstant i storlek från ventildelen till klockstycket, så kallad konisk borrning, till skillnad från cylindriskt borrade instrument som bibehåller en konstant diameter på röret under en större del av instrumentets totala längd. Därför har eufoniet en rundare klang än trombonen trots att de spelar i samma tonregister.

Eufoniet återfinns oftast i olika blåsorkestrar såsom symfonisk blåsorkester, brassband och militärorkestrar, där det ofta används som soloinstrument. Instrumentet har en dominerande roll i många marscher, till exempel i dem som John Philip Sousa skrev. Instrumentet används idag också ofta i olika brassensembler. Eftersom instrumentet är skapat så sent som på tidigt 1800-tal återfinns det normalt sett inte i moderna symfoniorkestrar. Bara i vissa verk har kompositören använt sig av ett eufonium (eller en tenortuba). Exempel på sådana verk är: Gustav Holsts "Planeterna" och Gustav Mahlers sjunde symfoni. Namnet eufonium kommer från det grekiska ordet eufonion som betyder välljudande.

Baryton/Tenorhorn

Baryton, barytonhorn eller barytontuba, är ett bleckblåsinstrument som tillhör instrumentfamiljen saxhorn. Barytonet uppfanns år 1843 av Adolphe Sax, och är stämt i Bess. Tonomfånget är detsamma som på ett eufonium eller en trombon.

Notera att man inom svensk militärmusik med "baryton" oftast avser eufonium, och i de fall både bariton- och eufoniumstämma finns brukar båda stämmor spelas på antingen eufonium eller ventilbasun. I USA kan "baritone" och "baritone horn" avse eufonium, eftersom instrumentet baryton inte är lika vanligt förekommande där som i Storbritannien, och man har inte lika stort behov av att skilja begreppen åt.

I Sverige används baryton idag mest inom brassband, och kan i sällsynta fall synas inom militärmusik - även om det var vanligare förr. I USA är det vanligt förekommande i skol- och universitetsorkestrar (blåsorkestrar). I Tyskland är det med i standardinstrumenteringen för blåsorkester, men då skiljer de sig markant från de brittiska barytonen: de har rotorventiler istället för pistongventiler och instrumentkroppen är svagt böjd snarare än rak (därav smeknamnet "bananhorn").

Trombon

Trombon eller dragbasun är ett bleckblåsinstrument med cylindriskt tonrör och dragbygel, ibland kombinerat med en eller två extra ventiler. Ordet trombone är italienska och betyder stor trumpet. Det svenska ordet trombon innefattar inte ventilbasun (engelska valve trombone), utan endast dragbasun (engelska slide trombone).

Tuba i kombination med elbas

Tuba

Tuba är ett bleckblåsinstrument. En tuba kan vara stämd i Bess, C, Ess eller F.

Vanligast är bastuban som i bland även kallas blåsbas (då den vanligen tjänar som basinstrument), men andra storlekar inom instrumentfamiljen tubor förekommer till exempel althorn, barytontuba och eufonium.

Elbas

En elbas eller basgitarr är en elektrisk bas, ett elförstärkt stränginstrument vars signal återges genom en basförstärkare och högtalare. Instrumentet har liknande musikalisk funktion som kontrabas, syntbas och bastuba i en orkester; basinstrument som ofta kallas "bas" i musikerjargong, av italienskans basso, låg, då de spelar toner i basregistret till skillnad från varianter som ljuder med högre ton.

Under 60-talet blev elbasen integrerad i blåsorkester, i kombination med tuban.

Träblåsinstrument

Blockflöjt, Tvärflöjt, Klarinett, Saxofon

Blockflöjt   - för gruppundervisning/musikalisk grundutbildning

Blockflöjten  är ett träblåsinstrument av typen spaltflöjt av varierande storlek och stämläge.

Spaltflöjter i vidare bemärkelse är kända sedan förhistorisk tid. Blockflöjten däremot uppstod under senmedeltiden. Den fick sin första storhetstid under renässansen, från omkring 1500 byggdes de i tre storlekar men fick senare allt fler storlekar och förekom senare i nio storlekar med längd från 1 decimeter upp till 2 meters längd. Då blockflöjten återkom på modet under barocken blev de större blockflöjterna omoderna och det var främst den mindre altblockflöjten som var modern.

Under senbarocken och rokokon var det vanligt med 4-5 altblockflöjter i kammarorkestrar men kom senare att ersättas alltmer av traversflöjten (föregångaren till tvärflöjten).

Sopranblockflöjten har ofta använts som nybörjarinstrument i musikundervisning. Blockflöjter spelar ibland en viktig roll i folksagor, där de brukar ha magisk förmåga.

Tvärflöjt

Tvärflöjt eller traversflöjt är ett träblåsinstrument.

Fram till 1600-talet användes tvärflöjter inom det militära i Europa. På 1600- och 1700-talen genomgick instrumentet en hel del förändringar. Bland annat blev tvärflöjten tre- eller fyrdelad och fick bättre klang. Men det var först när Theobald Böhm år 1847 byggde en cylindrisk tvärflöjt med hävarmar och klaffar som tonerna blev helt rena.

Tvärflöjter räknas till kategorin träblåsinstrument även om de idag ofta tillverkas i metall. Liksom andra flöjtinstrument, men till skillnad från de flesta andra träblåsinstrument, saknar de rörblad. De hålls horisontellt och blåses från sidan. Historiskt har flöjtens hål först täckts med spelarens fingrar, men på 1700-talet utvecklades ett system med olika klaffar eller klaffkombinationer för att nå alla hål. Det färdiga klaffsystemet, som först utvecklades för tvärflöjten, kallas böhmsystemet och används idag på många moderna träblåsinstrument.

I klassisk musik från slutet av 1700-talet och senare är tvärflöjter den dominerande flöjttypen. I äldre musik är även blockflöjter vanliga.

Det finns fyra vanliga medlemmar i tvärflöjtsfamiljen. Den vanligaste är ett instrument i sopranläge. Ännu högre tonomfång har piccolaflöjten. Djupare instrument är altflöjten och basflöjten. Ännu djupare tvärflöjter än basflöjten har byggts, men deras användning är mycket begränsad. Alt- och basflöjterna är däremot ganska flitigt använda, dels i flöjtensemble, dels som karaktärsfulla soloinstrument.

Klarinett

Klarinetten är ett träblåsinstrument med ett enkelt rörblad. Den är ett mångsidigt instrument som används flitigt inom flera olika musikstilar, alltifrån folkmusik till jazz och klassisk musik.

Johann Christoph Denner i Nürnberg presenterade sin skapelse, instrumentet chalumeau, den 14 januari 1690. Det såg ut som en blockflöjt men hade cylindrisk borrning, klarinettartat munstycke och var försett med två klaffar. I början av 1700-talet utvidgades spelregistret uppåt av Denner eller hans son Jakob genom införandet av en registerklaff. Det blev då möjligt att utnyttja överblåsning och tonomfånget utökades i princip till det dubbla. Detta nya, ljusa och till en början skarpa tonområde liknade trumpetens (clarino) och instrumentet fick därför heta clarinett – liten trumpet.

Från mitten av 1700-talet och hundra år framåt hade klarinetten fem klaffar. Det räckte för att täcka ett stort omfång och motsvarade höga speltekniska krav. Wolfgang Mozarts klarinettkonsert i a-dur från 1791 kan tjäna som exempel på vad instrumentet förmådde.

Under 1800-talet utökades antalet klaffar till över tjugo stycken i två skilda utvecklingslinjer, den tyska oehlerklarinetten och den franska böhmklarinetten. Mekaniskt uppvisar de stora skillnader, men det är mycket svårt att åtskilja deras klang. Bägge varianterna används i dag: oehlerklarinetten mest i Tyskland och Östeuropa, medan böhmklarinetten dominerar i övriga nationer. Även om den franska klarinetten bär Theobald Böhms namn, skapades den 1844 av H. Klosé och A. Buffet. De hade dock utnyttjat några av Böhms radikala förbättringar av tvärflöjtens mekanik i sin klarinett.

Det finns klarinetter i flera olika storlekar och stämningar, men den vanligaste är stämd i Bess och kallas därför bessklarinett. Klarinetten är följaktligen ett transponerande instrument. I symfoniorkestern är bessklarinetten jämbördig med a-klarinetten, som är ganska lik den förra, men är stämd en halvton lägre och blir därmed aningen större. Denna stämning gör att a-klarinetten är särskilt lämpad för spel i tonarter med korsförtecken. För bessklarinetten är tonarter med b-förtecken lättast att spela. I symfoniorkestern används också den mindre essklarinetten, som i sitt höga register har en skarpare klang än de större instrumenten i samma familj, samt basklarinetten. Essklarinetten trivs bäst i tonarter med b-förtecken. Den används mycket i militärorkestrar och i böhmiska blåsorkestrar, där den gör sig väl tillsammans med bleckblåsinstrumenten.

Saxofon

Saxofon är ett blåsinstrument av metall som räknas till träblåsinstrumenten på grund av sin konstruktion med ett (enkelt) rörblad som ljudalstrande del och att den har fler än två öppningar.

Saxofonen skapades den 12 juni 1842 av Adolphe Sax, en belgiskfödd instrumentmakare, flöjtist och klarinettist, som arbetade i Paris. Han fick dock inte patent på den förrän 1846.

Saxofon har anknytning till jazzmusiken som ett av de populärare instrumenten inom genren. Saxofonen är vanligtvis förknippad med populärmusik, storbandsmusik och jazz, men ursprungligen var saxofonen avsedd för orkester- och militärmusik. Saxofonen har också använts flitigt av många dansband.

Slagverk/trumset

Slagverk är ett samlingsnamn för musikinstrument som spelas med händerna eller någon form av träpinnar (klubbor) vilka ofta är klädda med något mjukt material. Dessa slagverktyg används sedan för att traktera olika typer av resonanslådor (trummor) och klangblock eller metalltenar av olika längd och tjocklek. Slagverksinstrument kan ha obestämd tonhöjd (som cymbalen eller tamburinen) eller bestämd tonhöjd (som xylofonen eller pukan).

Ett trumset är en uppsättning olika slagverksinstrument (främst trummor, pukor och cymbaler) som spelas på med trumstockar (trumpinnar), vispar eller klubbor. Vissa av dessa, vanligtvis hihat och bastrumma men ibland även andra delar, spelas med pedaler samtidigt som andra, vanligen virveltrumma och pukor, spelas med händerna.

Trumsetet uppkom i orkestermusiken kring sekelskiftet 1900. Idag används det främst i rock-, pop- och jazzband, storband, blåsorkester och även i andra ensembler.

i samarbete med

BIMS Blåsinstrumentmuseum Småland

Välkommen till

Emmaboda pastorats instrumentalutbildning