Lindås Musikkår

ENSEMBLES & HISTORIK

aktiv från 1907 och fram till nu

Lindås Musikkår

Valborg vid Änglamark i Lindås.

Lindås Musikkår

Vårkonsert i Lindås folkets hus under ledning av vår omtyckte och alltid glade dirigent Sivert Petersson.

Lindåsseptetten

Historik

Lindås Musikkår 1907-

HISTORIK 1907-1977 (ur "Från by till samhälle")

När man ska försöka skriva historik går man som regel till gamla protokoll och handlingar. I Lindås musikkår har tyvärr sådana handlingar aldrig funnits eller också har sådana förstörts. Tydligen var noterna i stället mera omhuldade, det bevisas därav att sådana finns sedan år 1907. Endast genom att tillfråga en del av de äldre f d musikanterna har det lyckats att få fram en bild av musikkårens öde genom åren. Någon historik blir det därför inte, endast en samling historier.

Det exakta datumet har inte varit möjligt att fastställa men i april 1907 togs de första stegen för kårens tillblivelse, och det var sannerligen inga små barnsteg. Det var nämligen den store friskusen och mångfrestaren Oskar Franzén, som flyttade från Emmaboda till Lindås. Emmaboda hade redan då startat musikkår och i den deltog Franzén med liv och lust. När han flyttade till Lindås tog han sin bastuba med sig och inte nog med det, han tog även två bärande stämmor med sig hit. Det var Knut Andersson och Karl Jonsson som blåste basun respektive esskornett. Följden av denna utbrytning blev att Emmaboda fick lägga ned sin musikkår.

Inom kort trimmades det ihop en sextett med tillhörande trumslagare. Sextetten bestod av Karl Jonsson esskornett, Erik Karlsson b-kornett, Knut Andersson basun, Torsten Rinaldo andre tenor, Sivers Bäckström althorn, Oskar Franzén bastuba och Bremer Bäckström trummor. Karl Jonsson var ledare.

Debuten för ”stormusiken”, som den då alltid kallades, skedde på en friluftsfest vid den lilla fyrkantiga dansbanan som utgjorde den blygsamma början till vårt nuvarande Folkets Hus och Park. Denna dansbana var belägen där framlidne Viktor Banks fastighet nu ligger.

Ingen debut utan nervositet, säger man väl alltid, och det gällde även vid denna debut. Det blev nämligen mässfall, beroende på att trumslagaren den dagen konfirmerades i Vissefjärda kyrka, och utan trummor kunde man inte spela. Trumslagaren kom dock till sist och debuten skedde. Honoraret blev 14 kr, dvs 2 kr per man och festen pågick i 10 timmar. Kåren fortsatte sin verksamhet och nya mannar började arbeta med. Redan omkring år 1910, ser vi Janne Knutsson och Gunnar Lindström med. Knutsson var då tretton år.

Här skymtar vidare Axel Bank, Janrik Ahlin, Nybro, en bror till John och Gunnar Ahlin, Gottfrid Karlsson, son till framlidne Niklas Karlsson, Frans Karlsson, en bror till Gunnar och Selfrid Karlsson samt Erik Lindström, bror till Gunnar Lindström, även han trumslagare. År 1913 kom Albert Nilsson, vilken på senare tid skulle ta hand om ledningen under lång följd av år. Gustav Kvist, Gustav Bergström, Folke Bäckström och Ludvig Larsson var de mannar, som bar upp kåren de år som följde fram till 1924.

Musikanterna var i flitig verksamhet under sommarmånaderna. Ingen festarrangör med självaktning kunde undgå att engagera ”stormusiken”. Varför ”stormusiken”?

De festplatser som besökts var Transjö, Torsås, Gullabo, Holmsjö, Saleboda och Emmaboda m fl kringliggande platser. Musiken som utfördes var mest dansmusik, men även en del konsertmusik utfördes, och egna konserter hölls. I en gammal notbok kan man bland annat läsa om en konsertvals som heter ”Die Hydropathen”. Under denna står inskrivet följande: Den 4 mars 1908 Musikfanjunkare vid Kungl Smålands Husarer Carl Rosell.

Då liksom nu utförde man potpurrier och ouvertyrer ur kända operor och operetter. I en annan bok finner man att Sivers Bäckström varit kompositör. Kompositionen hette ”Snöglitter”. Övningarna hölls i början i Gullbergs verkstad. Senare övade man i en lokal, tillhörig lantbrukare Gottfrid Jonsson på gården mitt emot smeden Franzéns. En fanjunkare Lundvall hade hand om ledningen.

De flesta resor, som företogs på den tiden, skedde med lövad hästskjuts men ofta per cykel. När man åkte så långt som till Torsås t ex kom man aldrig hem förrän dagen efter på morgonen. Plåster på såren var det väldiga middagsbord, som alltid stod dukat och som måste avätas innan spelningarna började. Festerna började som regel kl 13 på eftermiddagen, så maten var nog nödvändig.

År 1924 tyckte Albert Nilsson at det var tid för en större nyrekrytering. Han förmådde några av samhällets yngre pojkar att deltaga i tre övningar i veckan på scenen i Folkets Park. Nytillskotten var Einar Lindkvist, Fritz Johansson, Tage Lindqvist, Nils Niklasson, Karl Johansson, Artur Lindkvist och året efter Knut Carlstedt. Redan första maj 1925 var de nya färdiga att deltaga i marschen genom samhället, dels på morgonen och dels senare i första maj-demonstrationen.

Albert Nilsson fortsatte med oförtruten energi att lära upp nya pojkar, Harry och Hilding Roosqvist, Hilding Zakrisson, Nils Lund, Valfrid Bank, Göte Niklasson, Elion Åsberg, Harry Matsson, Francis Lindström, Yngve Thulin och Ingvar Nilsson.

Börje Lindström lärde han upp under 30-talet. Sigurd Roosqvist kom 1929. Han hade gjort sina lärospån i Emmaboda. Roosqvist blev ordförande i kåren, en plats som han hade i 35 år. Han har tillsammans med Janne Knutsson klarat av det mesta organisationsarbetet under denna tid. Janne Knutsson har varit med så länge vi minns och det är ju en hel del år. På 40-talet kom Nils Elovsson och på 50-talet Tommy Lindström, Ulf Andersson, Stig Bergström och Sigvard Håkansson. Nilsson lade ner ett storartat arbete, och när man tänker på att han i över 20 år, fram till 1945, var ledare och lärare utan någon som helst ersättning, så förstår man att intresset måste ha varit stort.

Några av musikanterna har ju också i andra sammanhang visat att grunden höll att bygga på. Vi har Lund, som är yrkesmusiker i Gävle, Yngve Karlsson god klarinettist i Trollhättan samt Nils Niklasson basist i Värnamo, numera åter i faderhuset.

År 1946 avgick Nilsson efter 20 år som ledare och eftersom ingen av medlemmarna ansåg sig kapabel att leda måste en ledare anskaffas utifrån. F12 i Kalmar kontaktades och fanjunkare Gunnar Millgård trädde till. Han har i elva år varit lärare och ledare, och det minsta man kan säga om honom är att ingen av oss i musikkåren har någonsin ångrat detta steg.  Efter honom kom Spångberg 57-62, Dahlskog 62-66, Villas 66-68, Alvin 68-71 och Bondesson från 1971. De olika evenemang kåren medverkat i är tyvärr inte antecknade, men av egna arrangemang kan märkas en konsert så gott som årligen. Konserten har varje gång haft som extra inslag sångsolon samt andra framträdanden av kårmedlemmarna själva samt vid flera tillfällen framträdande av utomstående. En sådan dag som 1 maj har kåren haft ända upp till fyra spelningar i olika samhällen. På friluftsfester och samkväm har det medverkats flitigt, och om så fordrats har även icke musikprogram utförts.

Hur det kan gå när man ska stå till tjänst med andra program än musik fick kårens bildare Oskar Franzén erfara i Påryd en gång. Franzén var som förut nämnts en mångfrestare av stora mått. Han blev anmodad att hålla ett föredrag på en friluftsfest i samband med musikengagemang där. Troligen var det ett nykterhetsföredrag. Han klev upp i talarstolen och började sitt tal. På den tiden fanns på varje fest ett stort inslag berusade. Denna fest var inget undantag. Om föredraget väckte deras misshag eller det var någon annan orsak, vet ingen, men talarstolen bars bort från festplatsen med talaren fortfarande kvar däri. Friskusen Franzén fortsatte talet som om ingenting hänt under tiden han bars bort. Han talade fortfarande när den sattes ner igen och publiken följde snällt med utanför festplatsen. Historien förmäler inte om han fick applåder eller ej efteråt, men jag skulle tro att de var ovationsartade efter den prestationen.

Även tillsammans med andra musiksammanslutningar har genomförts en del evenemang. Bland dessa kan märkas program ihop med Musikkåren Lyran i Kalmar. Tillsammans med Emmaboda musikkår har till och med idrottsutbyte förekommit i samband med musik. Spelningar ihop med Målerås, Orrefors, Johansfors, Nybro och Karlskrona musikkårer har även förekommit.

Som avslutning på detta försök till historik kan sägas att kåren under de senaste 35 åren har fungerat som musikcirkel under ABF, att den åtnjuter anslag årligen från såväl kommun, industrier som enskilda och att ingen av medlemmarna någonsin uppburit någon som helst ersättning utan i stället vid flera tillfällen tillskjutit de medel som fattats vid brydsamma ekonomiska tillfällen. Vi hoppas livligt att nya musikanter skall leda till att den föryngring, som alltid måste förekomma för att kåren skall kunna fortsätta sin verksamhet, blir verklighet.

ur "Från by till samhälle"

Välkommen till

Emmaboda pastorats instrumentalutbildning